Det kom en liten flicka hoppades på ett ben igår, precis innan vi gick in och shoppade i en galleria. Det var hennes enda ben. Hon tiggde lite. Jag gav henne en femma, det är inte ens en krona. Sen gick jag in och handlade skor för tusen rupar. Ibland mår man nästan lite illa över hur man lever. Jag har fått höra att man inte ska ge till barn. Att det inte gör livet lättare för dom. Men vad ska man egentligen göra. Man har ingen aning eller man förmår inte att ändra sitt liv. Kanske är det därför som väldigt många faktiskt aldrig under sin livstid tar sig till Indien. Man orkar inte mötas av det faktum att man är en liten liten människa som inte är villig att offra det livet man själv lever.
Den där lilla tjejen var kanske fyra år. Vad gör hon när hon är sju?
Ta hand om era små knoddar där hemma, barnen är det mest fantastiska. Jag tänker extra mycket på er idag....
måndag, mars 17, 2008
barnen är allt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
För tre minuter sen lämnade jag och stina in våra trasiga skor till en liten pojke som inte kan ha varit mer än sju år gammal. Han skulle sy dem.
Skicka en kommentar