Kovalam #2

Kerala resan - Kovalam Beach

Fredag morgon tog vi flyg från Bangalore till Trivandrum (Kingfisher runt 500 SEK enkel resa). Vi tog in på ett medelklass hotell som hette Varmas Beach Resort som var fint men tyvärr inte prisvärt då det inte låg direkt på stranden som många andra hotell. (2000/2500 + taxes non AC/AC rum.) Fint ganska långgrunt vatten i Kovalam Bech och charmiga små stränder med ljus sand blandat med kolsvart. Karin fann stället otroligt bra för akvarellmålning och det var fint med fiskebåtar som låg uppdragna på stränderna och klipporna som inhägnade varje strand. Våra första påskdagar var lite regniga men eftersom temperaturen låg runt 35 grader spelade det inte så stor roll om solen var framme eller inte. Man fick uppleva lite charterkänsla "light" i Kovalam men jag tycker ändå man fick en känsla av att allt är ganska litet och geniunt forfarande på något sätt...


Kovalam Beach

Hej då Family Johansson

Har precis vinkat av Sven och Karin som har tillbringat drygt en vecka med oss i Indien. Tillbringat nästan 6 dagar i ett fuktigt och hett Kerala, som vädermässigt även bjöd på ett tropiskt kust regn som förvandlade gatorna till mindre forsar. Dock inte monsunregn enligt the natives vilket får en att undra hur Kovalam Beach ser ut under den svenska högsommaren. Kommer att illustrera mer inom kort om väder och vind å lite till från vår resa, men nu ska jag sova, man blir ju trött av semester. Ville mest bara skriva så att familjen vet att vi är hemkomna och mår alldeles prima.
/Lena

barnen är allt

Det kom en liten flicka hoppades på ett ben igår, precis innan vi gick in och shoppade i en galleria. Det var hennes enda ben. Hon tiggde lite. Jag gav henne en femma, det är inte ens en krona. Sen gick jag in och handlade skor för tusen rupar. Ibland mår man nästan lite illa över hur man lever. Jag har fått höra att man inte ska ge till barn. Att det inte gör livet lättare för dom. Men vad ska man egentligen göra. Man har ingen aning eller man förmår inte att ändra sitt liv. Kanske är det därför som väldigt många faktiskt aldrig under sin livstid tar sig till Indien. Man orkar inte mötas av det faktum att man är en liten liten människa som inte är villig att offra det livet man själv lever.

Den där lilla tjejen var kanske fyra år. Vad gör hon när hon är sju?

Ta hand om era små knoddar där hemma, barnen är det mest fantastiska. Jag tänker extra mycket på er idag....

Indiska frisörer

Erik får alltid massage när han klipper sig här nere till skillnad från mig vilket jag tycker är orättvist för det ser jätteskönt ut. Plus att jag måste betala mer även om min totala hårmängd kanske är en tredjedel av hans. Ska det va så?

Jag måste besöka en frisör, men vet inte om jag vågar låta dom färga i mitt extremt blonda hår. Dom sägr nämligen bara Yes, we can do that. Of course.. typ. Vilket får mig att tvivla på att dom ser utmaningen i det hela. Hade dom sagt Yes, but some problem might be there, bu we will do this and do that... Då hade jag känt mig tryggare. Vad tror ni om att färga såhär som den blonda tjejen på följande länk.... http://www.aftonbladet.se/sofismode/article462587.ab

/Lena

Mumbai

Jag är i Mumbai.
Jag är sjuk.
Jag kan inte äta all den goda maten.
Det är trist,
men
jag har däremot fått gå runt i det fina rummet i kritvita mjuka hotellbadtofflor hela dagen.
Det kändes som lite plåster på såren
/Lena

Disco dancin. all nite long.. all nite

Det var inte den sången Boney M sjöng för oss i lördags utan en massa andra disco-godingar från det härliga året 1976, då man inte va född ens. Vi va nämligen på koncert och försökte dansa lite disco med alla 20.000 indier som var där. Ni kanske undrar vem fan Boney M är? Det gjorde jag också. Men om jag sjunger" Crazy like a foool....Daddy, daddy cool" eller "In the rivers of Babyloooon, were we sat down" så kanske du har en aning.
En lustig detalj var att det var tydligen förbjudet att stå upp under koncerten och eftersom det var en koncert för miljön, var det även förbjudet att röka inne på området. Snacka om principfast!

bara, vara...vara vänner

Jag hade ett missat samtal på min "nokia" som mobil tydligen kallas här ... Och jag var rätt säker på att det var från en av mina kollegor som jag väntade samtal från så jag ringde upp. Personen i fråga var inte min kollega och efter ett par minuters dividerande om vem som ringt vem först och vem som egentligen sökt vem tänkte jag avlsuta samtalet. Då kommer det ett " Mam, can we be friends". Jag säger sorri grabben jag har massa vänner alla redan. Då säger han " But mam, I have no friends, can we be friends". Jag säger " Sorri I have alot of friends and I dont have time for anymore" varav han svarar " It wont take much of your time"....
Va jag taskig kanske?

Lite mer om Sollis.....

Stina hade en nyhet idag och jag påmindes om kissarna därhemma. Fast det bara är Sagis kvar :( I alla fall kan jag meddela familjen att det har fötts en liten kissunge som nu döpts till Aslan, i ett annat hörn av Stockholm. Namnet lever vidare! Och kanske ska vi va glada att C.S. Lewis fick en amerikansk/engelsk nyfilmning trots att den va kass... Hade inget kort på Asse i datorn så det får bli en Sagis istället...